Sluta

Ibland händer det att jag bara vill skrika rakt ut.

Jag gör naturligtvis inte det. Och det vore förmätet av mig att tro att det skulle göra skillnad. Många strider är inte mina strider.

Men herregud vad jag önskade att jag kunde ta dem istället för dig. Och dig. Och dig.

Nå. Jag har så klart egna spöken *fnyser*

.

Ibland händer det att jag undrar hur det fortfarande kan göra så ont. Så himla ont. Jag undrar också hur det nya kan göra så ont. Än helst som det många gånger inte ens är jag själv. Det gör ont i mig för andras skull. När blev jag så vansinnigt blödig?

Tankarna och känslorna idag måste komma ifrån att det bara är tisdag. Och klockan är fortfarande morgon. Det innebär i stort sett fyra hela arbetsdagar till *kräks*.

Man kan inte sitta lagom stilla och förvänta sig att saker och ting ska förändras av själv. Man kan däremot vänta på att ledsenheten ska mildras så man vågar/orkar ta itu med nånting i den härvan som pockar.

Eller så kan man sluta räkna sina synder, sluta fundera så himla mycket, sluta hålla inne med saker som gör känslan inuti onödigt ensam.

SLUTA FUNDERA HERREGUD MÄNNISKA!