Jag fattar inte att det ska vara så svårt att tillämpa den där förbannade kameran. Det är ju jätteroligt när man gör det. Jag förmodar att det mest har att göra med en alltmer sviktande organisation. Förr skulle jag haft tvärkoll på digitalkameran, haft en rutin på att fota, lägga in bilder och sedan publicera dem. Men nånting har hänt de senaste åren med min nätverksamhet. Jag är hemskt obrydd. Fast övning ger väl fortfarande färdighet, I suppose. Apropå det lär jag komma ihåg och be dotra (kallar henne så, ändå :)) komma hem med ovan nämnda kamera igen.
Hur som haver. Jag har iaf lyckats ta några foton. OCH lägga dem på datorn. OCH komma ihåg dem och här kommer ett urval :)
Min stora bärnsten Lukas (som lagt beslag på Jamies älsklingsställe, som hon övertagit från Greta)
Min (nuförtiden senila och väldigt egna) pärla Jamie (18 år i år)
Ensam bild på Greta kommer, ligger i kameran (tror jag). Men nästa påvisar iaf hela djurarsenalen. I min värld inte så många individer med tanke på mammas zoo men för resten av familjen är det minst tre för många *skrattar*. Men de ingick som i bagaget.
Från vänster - Greta, Lukas, Jamie och Logan
Till slut har vi naturligtvis den där som antingen driver mig till vansinne eller får mig att skratta så tårarna sprutar.
Mammas plutt
