Lossnar lite

Vi bygger lite broar nu. Inte för att de var trasiga, bara höljda i dimsjok. Känns som jag lärt mig att öppna munnen och tala. Tala de orden jag bär på. De trängs fortfarande med alla förtärande snabba känslokast. Alla vägningar av hur orden kan falla i någon annans minfält av känslor. Men det rör på sig iaf. Och det känns jättebra.


Har bytt ut Wallander till Läckberg. Smakat på Barbara Voors men hennes böcker känns ännu för nära. Helst borde jag väl lyssna på Terry Pratchett. Tony Robinsons magnifika berättarröst lämnar inget utrymme åt andra tankar då han läser boken på engelska i de mest vansinniga imitationer. Då gäller det att hänga med.


Badrummet hägrar: duschhörna (dvs glasdörrar) och golvkakel inhandlat. Underbara kreativa diskussioner om hur man kan göra och hur vi vill ha det som brukar resultera i samma beslut: enkelt, praktiskt och inte för dyrt. Sväva ut kan vi göra nästa gång. Nu handlar det om att få huset i ordningställt så vi (han) kan sälja det så vi kan börja om med vårt liv. Från grunden, han och jag och nytt boende. Inte så att det måste börja just "om". Men det blir så automatiskt när vi lämnar huset för att bo på båt. Ett helt nytt äventyr för oss båda som vi gör tillsammans.

Jag saknar Lukas. Det reder sig, det med.

Min vackra Lukas

I kväll får min fantastiska bärnsten somna in.

En av de bästa katterna någonsin.

Pågående

Just nu: Storytel.

Lyssnar febrilt på ljudböcker i min ajfån. Varje hundpromenad, varje lunchpromenad, i bilen fram och tillbaka till var som helst. Wallander. Då behöver jag inte tänka på någonting annat.
Notera lunchpromenader. Ta mig fan varje lunch sen tre veckor tillbaka. Jag hinner runt Mälarenergihuset och Lögarängen på 20 minuter.

Missnöjd med en hel del saker. Väldigt nöjd med andra.

Kämpar hårt, inte lika hårt som andra dock.

Jag vill ha den där j-la glaskulan med snöflingor i och skaka den tills allting faller på rätt plats. För dig i synnerhet, för dig min älskade syster.

Hjälpte till att renovera hemma hos underbara bonusdottern i helgen. Det värmer alltid i hjärtat att vara nära henne för att hon är en sån härlig person. Där kan vi snacka om karisma. Hon får mig att le, och skratta. Och ja, förlåt - ibland skrattar jag faktiskt åt dig. Men det är aldrig illa menat. Det var riktigt skönt att "plåga" kroppen. Jag hade träningsvärk i två dagar efteråt. Målning och tapetsering är bättre än vilket vattengympapass som helst.

Önskar bara att vi kunde börja med badrummet hemma. Önskar önskar önskar det så hårt. Och hatar faktumet att jag inte kan låta bli att försöka kontrollera det. Varför kan jag inte bara låta honom göra det i sin takt? Jag kan ju ändå inte hjälpa till särskilt mycket med det. Det enda jag kan göra är att planera och försöka väcka gnistan. Jag tror inte jag "tjatar", inte i den bemärkelsen. Jag bara konstant föreslår.

Nåja.

Listorna hopar sig. Det är mitt sätt, att hantera hjärnans krumsprång. Listor som kan bockas av, påminnelser, planering. Eller Storytel. Eller både och.

Snart är det äntligen helg. Det är bra. Då ska jag skriva en lista på vilka blommor och plantor som ska planteras om vilket innebär att jag först måste skriva upp att städa altanen så jag kan bocka av det.