Vi bygger lite broar nu. Inte för att de var trasiga, bara höljda i dimsjok. Känns som jag lärt mig att öppna munnen och tala. Tala de orden jag bär på. De trängs fortfarande med alla förtärande snabba känslokast. Alla vägningar av hur orden kan falla i någon annans minfält av känslor. Men det rör på sig iaf. Och det känns jättebra.
Har bytt ut Wallander till Läckberg. Smakat på Barbara Voors men hennes böcker känns ännu för nära. Helst borde jag väl lyssna på Terry Pratchett. Tony Robinsons magnifika berättarröst lämnar inget utrymme åt andra tankar då han läser boken på engelska i de mest vansinniga imitationer. Då gäller det att hänga med.
Badrummet hägrar: duschhörna (dvs glasdörrar) och golvkakel inhandlat. Underbara kreativa diskussioner om hur man kan göra och hur vi vill ha det som brukar resultera i samma beslut: enkelt, praktiskt och inte för dyrt. Sväva ut kan vi göra nästa gång. Nu handlar det om att få huset i ordningställt så vi (han) kan sälja det så vi kan börja om med vårt liv. Från grunden, han och jag och nytt boende. Inte så att det måste börja just "om". Men det blir så automatiskt när vi lämnar huset för att bo på båt. Ett helt nytt äventyr för oss båda som vi gör tillsammans.
Jag saknar Lukas. Det reder sig, det med.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar