...sparad minut, ett tillfälle att lära sig andas igen.
share your files at box.net
Vad händer med en människas livslust och glädje när den har solkats ner, bränts till aska och sedan kodats ner på trasigt pergament med runor inte längre kända?
Svara inte mig. Svara någon du känner, kanske någon som behöver dig. Se dig omkring för en stund.
Jag har sagt det förr och det här är med all önskad säkerhet inte sista gången: jag vill stå rak och klar med sanning i ryggen och fartvind i orden. Jag vill våga stå för vad jag vill utan att tiga mig fram genom leden. Hur jag hittills gjort detta har berott på situation och människor vid tillfällen givna. Det är mkt lättare att vara sig själv när någon förför, frestar och berör. Ber om det som är mitt och respekterar vad jag inte kan ge. Det blir svårare sen. När jag inser att dina behov är större eller viktigare än mina. När jag inser att jag bryr mig mer om dig än jag bryr mig om mig själv.
Hur nu detta förut gick till, finns välan många spekulationer i. Det är kanske inte längre intressant. Mer förödande. Det är få av er som kan kringgå ovanstående. Hitta rätt ton och besöka mig i detta kloster jag skapat och tidvis stänger porten och lönndörrar till. Se gm min ambivalens, tvetydighet och skarpa vansinne.
Jag vill...att någon ska förstå något. För en endaste gång - känna vad som är värt. Och leva för det! Möta sorgen med öppna armar och gråta den varsamt och trösterikt till sömns. Vakna en ångestfri morgon och känna sol och moln och två regndroppar falla på naken kropp. Slå upp mina ögon till förtjust skratt och höra hur livet ränner genom rummen. Fånga ett maskrospollen och låta det kittla sin väg genom näsan och ner i mina lungor. Tiga endast när porlande sång och dansande röster vilar.
Jag tänker dechiffreras nu. Det går bra att förstöra pergament med dyrbara formler, så länge man har nya exemplar att laborera med. Och jag har gått genom skärselden med själen i behåll, för att skydda dessa material. För varje kris en återfödelse, för varje glädje en påminnelse. För varje misstag en förhoppning om acceptans, för varje brusten kärleksvals ett hopp om större visdom.
För varje mil jag gått i ångest, ytterligare en dag att ändra mitt liv till det bättre.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Välkommen in till bloggvärlden allra bästaste syster. Det var verkligen på tiden.
Ingen skriver som du.
Pokelipok
Tehe...med fridom följer kreativitet.
Darling, det är med livslusten som med Fågel Fenix... Aldrig är den vackrare, eller skiner klarare än efter att ha legat i aska.
Ryggsäckar är något vi alla har ... men en del bryr sig inte om dem. Många av oss behöver sin packning.. den gör oss till dem vi är, både på gott & ont. Men emellanåt behöver man kanske packa om sin säck.. kika igenom den och kanske slänga en del i den som man inte längre behöver, kanske kan man lägga i ngt nytt?
Om den blir för stor och tung så kan man behöva dra den på en liten kärra, det går bra det med - ett tag. Sedan måste man packa om den om man ska orka släpa på den.
Lev väl.
Skicka en kommentar